Staffan Hellstrand "Spelmannen" |
Jag �r spelman, jag skall spela p� grav�l och p� dans, i sol och n�r skyar skymma m�nens sk�ra glans. Jag vill aldrig h�ra r�d och jag vill spela som jag vill, jag spelar f�r att gl�mma att jag sj�lv finnes till. Jag vill inte tr�ska r�g och jag vill inte repa lin, ty den hand som str�ken sk�lver i skall h�llas vek och fin. Ni f�r inte ge mig bannor eller kalla mig f�r lat, fast jag stumdom hellre hungrar �n jag spelar f�r mat. Jag vill inte gr�va jorden, jag vill inte hugga ved, jag vill dr�mma under h�ggarna tills solen hon g�tt ned. Och i kv�llens r�da brand ska jag st� up med min fiol och spela tills ert �ga lyser hett som kv�llens sol. Jag ska spela n�r ni gr�va era k�ra ner i jord, jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord. Och det svarta som var d�den och som h�lsat vid er s�ng, det skall forsa som en str�mmande sorg fr�n min str�ng. Jag ska f�lja genom dalarna i h�stens h�ga natt, och i r�k fr�n hundra milor ska jag sjunga som besatt. Och n�r natten b�ljar becksvart �ver skogstj�rnens skum, mina basar skola ropa djupt ur m�nskosj�lens rum. Tre sorgens st�ngar har jag den fj�rde har g�tt av, den brast i en sk�lvning p� den b�sta v�nnens grav. Men �nda in i d�den vill jag f�lj er med s�ng och jag vill d� och jag vill spela till uppst�ndelse en g�ng. Lyric from www.lyricmania.com |