Staffan Hellstrand "En Landstrykares Morgons�ng Till Solen" |
Sol, har du redan stigit �ver tj�rnen och heden? Skrattar du redan bredmunt med ditt ansikte gula? Kom nu, s� f�r du lysa p� slafsande trasor, fattiga �ro barnen dina, magra och fula. Sol, vill du h�ra visor om isen och natten, v�garna �ro h�rda och st�ngda �ro husen. Nattrampet �r jag tr�tt av, och morgonen �r min pl�ga. Sol, dina sm� prinsessor �ro r�dda f�r busen. Sol, varf�r �r du vass som en rispande sk�ra, finns intet moln du kan smyga bakom? S�j, varf�r kommer ljuset s� of�rsk�mt n�ra? Tar du dock kanske trasor f�r blad och blom? Sol, jag �r nog en blomma, en vandrande blomma, gifthus det har jag ocks�, bakom trasiga blad. Lys p� mig p� mina v�gar du �r dock min moder! D�d och brott blommar i dett bl�ndande bad. Stackare mig som blott har dig till moder! Sol, du som f�der tusen sm� stinkande liv! Sol, du �r blott en m�ne p� heml�sa v�gar! Sol, f�r de syndsvarta �r du skapad som en kniv! Sol, jag �r full av h�delse, skynda dig g�m dig! Sk�lvande m� jag krypa hop h�r i skuggan och gr�ta, sol, om du �r min moder, g� undan och g�m mig, sol, vill du inte torka mig kinderna �ro v�ta! Lyric from www.lyricmania.com |