Uno Svenningsson "I Det Osynliga" |
S� var d� resan slut, jag tog av mig skorna och gick ut i natten. Det f�ll en sten fr�n mitt br�st, jag k�nner en befriande tr�st om natten, i det osynliga... H�r finns en plats d�r jag kan vara. Min l�ga kommer sakta tillbaka. Du f�ll s� l�tt i mina armar, i det osynliga... Vi tar en dag i s�nder, vid horisontens �nde, d�r vi kan andas du och jag. Vi tar en dag i s�nder, n�nstans d�r allting v�nder, d�r vi kan andas du och jag. Vi vadar ut i sommarnatten, ut i det osynliga. Vilken l�ttnad f�r en man, som alltid trott att tid �r sand. Man g�r s� ofta tr�tt och tung, har sv�rt att finna n�got lugn. Men i det osynliga, d�r f�rvandlas all min skuld till aska, en befriande stund. Jag kan l�mna allting bakom mig, i det osynliga... Vi tar en dag i s�nder, vid horisontens �nde, d�r vi kan andas du och jag, i det osynliga. Vi tar en dag i s�nder, n�nstans d�r allting v�nder, d�r vi kan andas du och jag, i det osynliga. Vi vadar ut i sommarnatten, ut i det osynliga. Vi vadar ut i natten du och jag, ut i det osynliga. Vi tar en dag i s�nder, vid horisontens �nde, d�r vi kan andas du och jag, i det osynliga. Vi tar en dag i s�nder, n�nstans d�r allting v�nder, d�r vi kan andas du och jag. Vi tar en dag i s�nder, vid horisontens �nde, d�r vi kan leka du och jag, i det osynliga. Vi vadar ut i sommarnatten, ut i det osynliga. Lyric from www.lyricmania.com |