Ultima Thule "Vi S�lde V�ra Hemman" |
Vi t�nkte att f�rljuva det sista livets slut, Liksom att komma l�ngre, �n Herren stakat ut. Vi reste ifr�n Sverige med n�got �vermod, Vi k�nde ej det �de d�rute f�restod. Vi s�lde v�ra hemman och gav oss sedan ut, Som f�geln bortflyger n�r sommaren �r slut. Han kommer �ndock �ter n�r v�ren skrider fram, Men vi f�r aldrig sk�da v�rt k�ra fosterland. Det talas och det skrytes: "H�r skall ni m� s� v�l, H�r skall er intet fattas till kropp ej heller sj�l". Men man fick snart nog finna, hur man bedragen var, N�r hungern b�rjar komma, som ej ens livet spar. Vi s�lde v�ra hemman och gav oss sedan ut, Som f�geln bortflyger n�r sommaren �r slut. Han kommer �ndock �ter n�r v�ren skrider fram, Men vi f�r aldrig sk�da v�rt k�ra fosterland. Och n�r vi hade seglat en vecka eller tv�, Ett m�rker d�cket h�ljde och bredde sig d�rp�; Ej se varann vi kunde, knappt andas eller g�. Det var en gruvlig pl�ga f�r stora och f�r sm�. Vi s�lde v�ra hemman och gav oss sedan ut, Som f�geln bortflyger n�r sommaren �r slut. Han kommer �ndock �ter n�r v�ren skrider fram, Men vi f�r aldrig sk�da v�rt k�ra fosterland. En fader m�ste b�ra sitt barn p� d�ck till slut, Och det fr�n skeppet kasta i vida havet ut. Det m�tte s�kert tagit hans sinne ganska sv�rt. Ty d�den genast klappade p� fadershj�rtat slut. Vi s�lde v�ra hemman och gav oss sedan ut, Som f�geln bortflyger n�r sommaren �r slut. Han kommer �ndock �ter n�r v�ren skrider fram, Men vi f�r aldrig sk�da v�rt k�ra fosterland. Nej vi f�r aldrig sk�da v�rt k�ra fosterland. Lyric from www.lyricmania.com |