Ultima Thule "Barndomshemmet" |
D�r som s�desf�lten b�ja sig f�r vinden och d�r m�rkgr�n granskog lyser bakom den, syns den r�da lilla stugan invid grinden som i forna tider var mitt barndomshem. D�r var sol och sommar �ver gr�na hagar n�r som arton�ring jag d�r hemma var. Och de minnen som st�r kvar fr�n dessa dagar �r de b�sta och det vackraste jag har. Uti hemmet fick jag allt vad jag beg�rde. Jag f�rstod det kanske ej f�rr'n jag blev stor. Och f�r�ldrarna mig livets goda l�rde, nu de �ro borta b�de far och mor. Jag �r gammal nu och lever blott p� minnen av mitt hem och mina vackra dr�mmars land. Vad som fordom bruka f�ngsla barndomssinnet st�r s� livligt f�r min inre syn ibland. Och min flicka sen, det fanns ej hennes like. Hon var solen i mitt liv d� jag var ung. Nu hon sover lugnt i d�dens kalla rike, jag st�r ensam kvar och v�rlden k�nnes tung. Och jag l�ngtar hem och griper vandringsstaven och mitt lyckoland �r endast en chim�r. Nej, h�r ute skall jag b�ddas ner i graven, l�ngt fr�n hemmet och fr�n den jag hade k�r. Ifr�n landet uti v�ster tanken glider hem till k�ra gamla Sverige d� och d�. Fast sen dess har svunnit m�nga, l�nga tider, Barndomshemmet har jag aldrig gl�mt �nd�! Barndomshemmet har jag aldrig gl�mt �nd�! Barndomshemmet har jag aldrig gl�mt �nd�! Lyric from www.lyricmania.com |