Vers.
Jag sitter h�r och v�ntar och tittar ut �ver Stockholm.
Den lever livet som om allt var som f�rut.
Och det k�nns inte s�rskilt l�nge sen
som jag var en utav dom alla m�nniskor som jag ser.
Nu k�nns det mera som om allting tagit slut.
Vi borde haft ett liv i stillhet, borde haft ett liv ihop.
Men det � f�r sent.
Ist�llet sitter jag och v�ntar just p� ingenting alls.
Men det � f�r sent, ja de � f�r sent.

Ref.
I Stockholm � jag f�dd.
D�r har jag min familj,
och jag hittar n�stan �verallt, men Stockholm har blivit kallt.

Vers.
Jag trodde alltid jag skulle vilja bli begraven h�r i Stockholm.
Nu vet jag inte ens om jag vill stanna kvar.
Och alla gator som vi gick p�, alla st�llen vi bes�kte,
alla m�nniskor vi s�g.
Dom ter sig inte lika v�nliga idag.
Jag borde �ka h�rifr�n, jag borde resa n�gonstans.
Men jag stannar kvar.
Jag borde resa till d�r flickorna �r varma och f�rst�r.
Men jag stannar kvar, ja jag stannar kvar.

Ref.
I Stockholm � jag f�dd.
D�r har jag min familj,
och jag hittar n�stan �verallt, men Stockholm har blivit kallt.
D�r lever mina barn,
och jag hittar n�stan �verallt, men Stockholm har blivit kallt.

Vers.
Jag borde �ka h�rifr�n, jag borde resa n�gonstans.
Men jag stannar kvar, ja jag stannar kvar.

Ref.
I Stockholm � jag f�dd.
D�r har jag min familj,
och jag hittar n�stan �verallt, men Stockholm har blivit kallt.
D�r lever mina barn,
och jag hittar n�stan �verallt, men Stockholm har blivit kallt.
D�r har jag min familj,
och jag hittar n�stan �verallt, men Stockholm har blivit kallt.
Men Stockholm har blivit kallt.