Nationalteatern "R�varkungens �" |
"r�varkungen sa till mig, vid s�ngen sent en natt du ligger ju d�r ensam, s�k din egen skatt men jag �r ju s� liten, och v�rlden �r s� stor d� sa r�varkungen, den �r st�rre �n du tror vad menar du med det sa jag, under min tunga filt kan jag resa mig ur s�ngen, och g�ra vad jag vill d� drog r�varkungen sitt l�nga skarpa sv�rd stig upp din lilla myra, och visa vad du �r v�rd och sv�rdet sken och blixtrade, av silver och av guld r�varkungen skrattade, dig skall jag sl� omkull du dumma lilla slav, du snusar p� din b�dd du �r s� sn�ll och bl��gd, och skr�ckslagen och r�dd nu ska jag l�ra dig n�nting, som du har nytta av f�lj med mig p� en resa, p� r�varkungens hav d�r styr jag alla vindar, och krossar alla skepp som v�gar styra motsols, eller pr�va p� n�gra knep men sn�lla r�varkung, sa jag och t�nkte p� min mor jag kan v�l inte resa, utan n�gra skor d� h�gg han s�nder s�ngen, i ett enda v�ldigt slag min resa den �r skoningsl�s, utan mildra drag fr�n spillrorna av s�ngen, kr�p jag skamset fram h�r gavs ju inte n�n pardon, och ingen tryggad hand r�varkungen vr�lade, och skrattade och skrek nu seglar vi p� v�gor av styrka och av svek och hemska var dom scener, som jag sen fick se v�r b�t gled genom blod och eld, och genom v�l och ve och mina �gon var f�rsvarsl�sa, s� ljusa och s� bl� r�varkungen h�nlog, se och smaka p� vi hade kommit till en �, s� svart och kl�dd i sot d�r hade aldrig n�got tr�d, n�nsin slagit rot jag s�g en skara m�nniskor, s� bleka och s� gr� r�varkungen log och sa, h�r kommer mina f�r och alla hade flaggor, av m�rken terrierlen dom hurrade och viftade, men bara m�nen sken jag var nog lite r�dd, p� r�varkungens strand han viskade ur mungipan, jag har dom i min hand och nu s� fick jag se, r�varkungens � d�r ingen kunde leva, och alla ville d� och f�glarna sa jag s� tyst, han b�rjade att le d�r r�varkungen lever kan, ingen flyga mer d�r hade man en slags fabrik, som ville allas v�l man tillverkade penningar, ur m�nniskornas sj�l den slet man ut ur kroppen, med hyrda b�dlas hj�lp r�varkungen g�spade, d� eller s�lj och d�r satt alla gamla, p� ett ensligt litet sk�r eller sattes ut i havet, p� sin allra sista f�rd och d�r s�g man m�nga unga, p� hoppl�shetens strand dom samlade p� sn�ckor, som f�ll ur deras hand och �ver hela �n, blixtrade hans sv�rd skr�cken den var delad, och ingen mera v�rld jag sa till r�varkungen, h�r �r s� m�rkt och kallt han stampade i marken, min eld �r mer �n allt han sa jag samlar guld, och inget ont i det min vilja �r mitt sv�rd, och det kan alla se jag ger arbete �t alla, och om jag skulle d� d� b�rjar havet svalla, och �n g�r upp i r�k han dansade, och skrattade, och lekte med sitt sv�rd nu hugger jag dig mitt itu, du dumma sn�lla v�rld vad ska ni g�ra utan mig, och styrkan i min arm utan mig, s� vore ni, en potta full av sand s� sm�g jag bort fr�n stranden, och m�nens silversken jag sm�g fr�n r�varkungen, och vinden tj�t och ven jag hittade en b�t, och lade ut fr�n land sakta fl�t jag ut, fr�n r�varkungens strand jag k�nner mig s� frusen, s� liten och s� r�dd jag l�ngtade till ljuset, och v�rmen i min b�dd och havets svarta yta, under m�nens sken fanns ingen annan m�nniska, s� l�ngt jag kunde se jag var den sista m�nniskan, p� detta tomma hav och r�varvinden ven, under m�nga sj�m�ns grav men n�r jag var som ensammast, och allt var d�tt och gr�tt h�rdes plasket av en �ra, s�g jag skymten av en annan b�t " Lyric from www.lyricmania.com |