Mauro Scocco
"Julia"

hon brukade sitta vid stationen
se n�r t�gen gick f�rbi
med n�got dr�mmande i blicken
i en kl�nning som var vit

dom sa att hon var speciell
att hon inte h�rde hit
man h�rde folk viska
n�r hon gick f�rbi

en kv�ll i juli d� syrsor sj�ng
m�tte jag henne d�r
jag fr�gade var hon kom ifr�n
och hur hon hamnat h�r

hon sa...

(ref) jag heter julia
mer beh�ver du inte veta
om det �r en v�n du s�ker
d� kan du sluta leta

hon sa...

du m�ste �ppna din �gon
l�ta ljuset komma in
det finns en v�rld som v�ntar utanf�r
p� att bli din

och vi sprang i ett regn av guld
ner till hennes pappas hus
d�r satt vi och prata
i kv�llsolens ljus

jag hade s�kt i flickors �gon
en mening och ett ljus
den natten sov jag p� soffan
i julias hus

hon sa...

(ref) jag heter julia
vill du bli min v�n
vem vet vad som h�nder
vad som h�nder sen

hon sa...

(ref) jag heter julia
mer beh�ver du inte veta
om det �r en v�n du s�ker
d� kan du sluta leta

hon sa...