Lars Winnerb�ck "Psalm I Januari" |
Fenomena, Du st�r tidl�s mellan bj�rkarna i frostat vinterh�r. Fenomena, Du �r tusental av nykterhet, och svaren d�r jag g�r. Lika jungfrulik som morgonen, om v�ren, bortom stan. Lika liten som ett sommarregn, f�r dom som inte h�rde vad Du sa. H�r lever dr�mmen om "det st�rsta", som en bubblande vulkan. Jag g�r och s�ger till mig sj�lv: Snart �r det v�r. D� faller regnet, inte jag. Fenomena, Du �r vakan �ver m�nskobyn, och flykten d�rifr�n. Fenomena, Dina �nglar sjunger k�rlek, under m�nen, ner vid �n. H�r v�xer tystnaden till vakuum, i betong och korridor; vi gl�mde bj�rkarna, och �nglarna i sn�n. Och vissa tror att Du f�rsvann. Gl�mskan h�rjar fritt och spottar skr�ck p� fr�ken Sv�r. Och Hj�rter Dam g�r runt och k�mpar f�r att inte bli n�nting man tar sig an. Fenomena, Du �r lugnet som en s�ndag sprider ut p� alla torg. Fenomena, Du predikar lika brinnande om gl�dje, som om sorg. Lika sj�lvklart spricker isen, som den frusit till en g�ng, och Du spelar sk�despelet g�ng p� g�ng. Men har vi l�rt oss n�nting alls? Det �r n�tt och j�mt att vi kan �lska i betong, och lika h�rt, som Dina �nglar sjunger vackert, stramar gl�mskan om min hals. Fenomena, Du st�r tidl�s mellan bj�rkarna, och str�cker ut Din hand. Fenomena, Du �r Leva, l�ta leva, lite lugn i Leva land. Lika jungfrulik som morgonen, om v�ren, bortom stan. Lika v�ldig som ett �skmoln, n�r Du d�nar �ver sovande kvarter. H�r lever dr�mmen om "det st�rsta", som en bubblande vulkan. Snart spricker isen �ver �n. Du viskar tyst: L�ngt bortom rikedom finns mer. Lyric from www.lyricmania.com |