Hel "Engelbrekt" |
vid kusten samlas kvinnofolk f�r att f� sin man i jord r�ster ekar i sj�len tung men fr�n munnar inga ord en rustning kall av stelnat blod lades fram vid hennes barm den visar sp�r av hj�ltemod fast tomt �r j�rnet i arm s� hon l�t kasta sin sl�ja l�t vinden ta vid krafter ger vika i ben den skrift l�rde prisar v�r riksh�vitsman han ska ristas i vackraste sten l�t f�glar f� sjunga ditt namn genom skyn l�t f�glar f� b�ra din dr�m till �dlaste krigare till �dlaste dr�kt skall ditt namn aldrig falla i gl�m en f�rgad rustning ett minne blott ner i graven s�nks en sista fanfar, trumpeter, gev�r g�r s� att �gonen sakta de dr�nks luften �r kvav, t�rarna �r slut men i tysthet h�rs f�glarnas s�ng vi ska f�ra hans namn genom stormarnas vind vi skall f�lja hans steg genom d�dsrikets g�ng s� hon l�t kasta sin sl�ja l�t vinden ta vid b�nder med fanan s� str�ckt den skrift l�rde prisar v�r riksh�vitsman stolta Engelbrekt de l�t f�glar f� sjunga hans namn genom skyn till b�nder av �dlaste dr�kt fr�n �dlaste krigare av �dlaste sl�kt stolta Engelbrekt! en skugga s�ker genom l�v hans grav har blivit t�ckt vild djur h�ller stilla vakt n�r sol har blivit sl�ckt vid �ngens slut en �rn slog ner skarpt var vingen str�ckt en h�lsning genom vinden sj�ng vi minns dig Engelbrekt. Lyric from www.lyricmania.com |