H�kan Hellstr�m
"Vid Protesfabrikens St�ngsel"

Vid protesfabrikens st�ngsel
La du din hand p� min axel
Och sa att livet var n�got enkelt
Men jag kunde inte h�lla med dig

P� Betonglagd �ng stod vi
Du bad mig ta k�rlek l�tt som en vind
Men jag var s� ung och dumdristig
Och t�rarna rann ner f�r min kind

F�r vem kan gl�mma att stj�rnorna n�gon g�ng blir stenar
Och vem vet hur l�nge vi har varandra
I en nedlagd hamnstad full av misstro och oh�llbarhet
M�tte jag min k�rlek