Cornelis Vreeswijk - Balladen Om Ett Munspel Lyrics

N�r jag var liten fick jag ett munspel av far
p� inr�dan av farfar, som musikalisk var.
Ge grabben ett munspel s� spelar vi duett,
sa' farfar, som sj�lv spelte p� esskornett.

N�r farfar satt i k�llaren och bl�ste sig bl�
blev farmor f�rtvivlad och faster ocks�.
En dag n�r faster tr�ffat en riktig stilig man,
som kom och h�rde farfar, blev han blek och f�rsvann.

Vi �vade tillsammans, min farfar och jag.
D� gjorde jag en visa som verkligen var bra.
Den hade fyra toner och l�t underbar,
jag tror att det var ungef�r s� h�r den var.

Vi tutade och bl�ste med k�nsla och med darr
s� duvorna p� taket fick �ronkatarr.
Men farfar bara �ste p�, han spelte som i trance
och duvorna bosatte sig n�'n annanstans.

Min farfar, min farfar, det var en m�rklig man,
f�r han var musikalisk och tr�ben hade han.
Det stampade han takten med i drill och kadens.
Han hade inga t�nder och skepparkrans.

N�r farfar blev f�r gammal avled han till sist.
D� tystnade musiken och allt blev trist.
Men �nnu, n�r jag t�nker upp� f�rflydda dar,
s� bl�ser jag i andonom en liten fanfar.