Astrid Lindgren "Luffarvisan" |
Se p� luffarn som g�r d�r p� v�gen, se p� luffarn Guds lille fyr. S� snart som det blir v�r g�r han ut och g�r f�r att s�ka sig �ventyr. Han g�r s� l�ngt som v�garna r�cker, han har en oro och en l�ngtan i sitt blod. Och n�r som sola skin d� far vanvett i�n, det �r det som ger honom hans mod. Han vill va fri som en f�gel, fri som en f�gel. Och d� �r det som n�nting ropar; � Kom!, i hans galna luffareblod. Han vill va fri som en f�gel, fri som en f�gel. Och d� �r det som n�nting ropar; � Kom!, i hans galna luffareblod. Se p� luffarna som g�r d�r p� v�gen, se p� luffarn Guds lille fyr. Nog blir han tr�tt ibland och d� t�nker han; "Varf�r s�ker jag �ventyr?" "Varf�r m�ste jag vandra och vandra, det finna s� m�nga klokare bestyr. S� varf�r ska jag d� bara g� och g�? Jag kanske vandrar �t helsefyr." Han vill va fri som en f�gel, fri som en f�gel. Och d� �r det som n�nting ropar; � Kom!, i hans galna luffareblod. Han vill va fri som en f�gel, fri som en f�gel. Och d� �r det som n�nting ropar; � Kom!, i hans galna luffareblod. Lyric from www.lyricmania.com |